struggling

4 December - HOCKEYKLUBBAN
- Ojsan, här behövs visst lite träning.
- Sköt dej själv!

Idag har det än så länge inte varit nån bra dag. Det känns väldigt jobbigt att inte veta nånting. Om jag hittar nån familj, om jag inte hittar nån familj, om jag tvingas åka hem och när. Jag skulle hellre ha ett datum. Hittar jag inte nån familj innan det här datumet så får jag åka hem då. Då vet jag iaf vad jag har och rätta mig efter. Nu är allting så ovisst. Jag kan liksom inte riktigt njuta av allting jag får vara med om, och jag kan inte planera nånting, allt är bara: visst jag följer gärna med dit......om jag är kvar. Det är psykist påfrestande att inte veta...Speciellt när julen väntar bakom hörnet.

Jag har gråtit och gråtit idag...var så skönt och få prata med mamma. Vi har nog kommit fram till nånting som låter bra. Ska fundera lite till på det och prata med min cc, men det känns som att det är den bästa lösningen.
Jag har svårt att tro att jag kommer hitta en ny familj. Jag har väldigt höga krav och vet precis vad jag vill ha. Att jag har varit barnflicka i Sverige redan är både till min fördel och nackdel tror jag. Fördel för att jag vet hur det är att bo i en annan familj och ta hand om deras barn, och att jag vet vilka åldrar jag vill ha. Nackdel för att jag vet vilka åldrar jag vill ha, jag vet kanske för mycket om  aupairlivet, så det är därför jag har så höga krav.

Skulle jag tvingas åka hem, ser jag det inte som ett misslyckande, utan då har jag iaf försökt. Ingen ska komma till mig och säga att jag inte har försökt. Jag har varit i rematch i över 1 månad nu, jag hade kunnat ge upp efter dom första 2 veckorna som en rematch egentligen ska hålla på, men jag har försökt. Sen att jag inte tar vilken familj som helst bara för att stanna är min ensak. Jag har bott en månad i en familj där jag mådde väldigt dåligt för att jag inte trivdes, vill aldrig vara med om det igen.

Har varit i kontakt med väldigt många familjer som skulle vilja ha mig som nanny, inte aupair, inte genom en organisation. Det kanske blir mitt nästa steg. Jag får åka hem, och komma tillbaka på ett annat visum. För tillbaka ska jag om jag åker hem. Den här staden har jag bara skrapat på ytan på, och jag älskar det än så länge.
Sandra

Kommentarer
Postat av: maria

jag tycker att du är hur bra som helst oavsett om du stannar eller kommer hem. vi är stolta över dig:) ha det bra vännen. ta hand om dig. pussar och kramar



ps. julkalendern är huuuuur grym som helst ds :)

2008-12-07 @ 21:09:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback